Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 DE YTTEBSTA OCH DE FBXHSTA
icke gå in. då, ty han var icke kladd, utan säg
ut som en buse, och det kom verkligen ingen
hvitklädd ängel och tog hans hand bedjande
honom stiga in, den gången.
Nu stod han därigen, och man, saknade
honom. Han såg hur de letade efter honom, och
hans »vän» den halfunge kommendörkaptenen
i uniform och fyra ordnar, anförde dansen, sökte
efter honom, artisten, för att få en hedersam
vis-à-vis till fransaisen 1 — Och nu, när han
fått allt, hundrafaldt mer än han vågat drömma
af lifvet, var det nästan värdelöst. Han njöt
af att stå gömd här sjunkande tillbaka i tiden
och minnet, varande okänd och lefvande i
hoppet. Ty han hade märkt, att om rosorna hade
törnen, så hade lagrarne spikar, och om’
ryktbarheten medförde uppmärksamhet, så var det
obemärkta dock åtföljdt af ett heligt lugn, då
man gick liksom osynlig eller osedd bland
människorna och fick vara i fred med sina tankar
och" drömmar.
Som han stod där, hörde han hviskningar
ett stycke ifrån, och när hans ögon genomträngt
mörkret såg han tre flickor af tjänande klass
stå på en tomlår som de burit fram till väggen.
De voro ljusklädda, nätta, och där de höllo
hvarandra om lifvet, bildade de en ganska
behagfull grupp. Han var ingen flickjägare, ty
han var gift, hade barn och var en riktig
familjegris. Men genom sin nyss företagna tankeopera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
