Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 »K YTTEB8TA OOH DE FEÄMSTA
dag vanställde och förlöjligade ryktbara och
uppsatta personer till tröst och uppbyggelse
för de små och undansatta. Och klasshatet
lågade upp; han kände att han icke hörde dit
därinne, att de voro fiender födda, på lif och
knif; och han beslöt i det ögonblicket bli den
ängeln som skulle bjuda handen åt den ringa
flickan och säga: stig in med mig och dansa!
Och det sade han till den närmast stående.
Hon bara såg på honom först och tänkte inte
svara, men det måtte ha legat något i hans
blick som sade henne att det var ett heligt
allvar från botten af en själ som var nära
hennes. Och när kamraterna sade: gå du! började
hon begrunda saken såsom varande möjlig.
När artisten så kom med skäl och
öfvertygande, syntes hindren vika
»Åh, hva tusan,» sade han, »det är ju
sub-skriberad bal, och hvem som betalar femtio öre
har rättighet gå in och dansa. Kom du, jag
betalar! — Inte må ni tro att det är så fint
folk som det ser uti Och för resten, vi är lika
goa kålsuparel Mor min var hjälphustru, må
ni tro, och far inin...»
Det dar »för resten» det var susen, och
»hjälphustrun» hjälpte till. Flickan följde,
fastän blyg.
När de kommo i trappan kände han knäna
darra, ty det var icke något skämt, utan det
var en kallelse, som kunde kosta honom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
