Kräfvan är en utvidgning af matstrupen och är belägen i halsens nedre del framför nyckelbenen. Den förekommer hos roffåglar och fröätande fåglar men saknas hos dem, som uteslutande lefva af insekter. I kräfvan uppmjukas födan. Körtelmagen afsöndrar en vätska, som tjänstgör vid födans beredning, och muskelmagen tjänstgör hos växtätande fåglar såsom krossapparat, i det den mellan sina hårda väggar söndermal födan. För att underlätta detta svälja dylika fåglar ofta sand och småsten. Fåglar, hvilka såsom roffåglarna endast förtära mjuka ämnen, hafva däremot en tunnväggig och ej så stor muskelmage. -- Roffåglarna nedsvälja, såsom vi förut omtalat, både hår, fjädrar och ben af sitt byte men kasta åter upp desamma i form af bollar, sedan de blifvit befriade från kött och andra närande beståndsdelar. På samma sätt göra äfven åtskilliga insektätande fåglar med de nedsväljda insekternas skal. Cirkulations- och andningsorganen. Fåglarnas blodomlopp försiggår nästan på samma sätt som hos däggdjuren, och de hafva liksom dessa ett fyrrummigt hjärta: men deras blod är mera rikt på blodkroppar och har en högre temperatur, som uppgår till 40° Cels. eller något däröfver. Uti andedräktsorganernas byggnad förete fåglarna många ganska väsentliga egendomligheter. Först och främst ligga de båda lungorna ej fria utan äro fästa vid ryggen och hafva utseende af svampaktiga, ljusröda och platt-tryckta massor, hvilka icke äro slutna på ytan utan medelst flera öppningar stå i förbindelse med särskilda rör och håligheter, så att luften kan intränga icke allenast i de uti halsen samt i bröst- och magtrakten belägna s. k. luftsäckarna utan äfven hos många fåglar ända in uti de märgtomma benen. Härigenom är hela fågelkroppen liksom genomträngd af ett stort antal luftförande håligheter. Med lungorna står luftstrupen, i omedelbart sammanhang. Den utgöres af ett rör, som mynnar ut i svalget och är bildadt merendels af broskartade eller stundom af benartade ringar samt försedt med två s. k. struphufvud, ett öfre och ett nedre. -- Från det öfre eller egentliga struphufvudet, som består af flera benartade broskstycken, nedlöper genom