halsen det långa af brosk- eller benringar sammansatta luftröret eller luftstrupen, som hos de flesta fåglar är rak, ända till dess att den nedtill delar sig i tvenne rör, ett åt hvardera lungan. Hos åtskilliga vadare och simfåglar har dock luftstrupen antagit annan form och bildar neduti bröstet egendomliga bukter och slyngor. Vid det ställe, hvarest luftstrupen delar sig, finnes i de flesta fall en märklig mekanism, som fått namn af det nedre struphufvudet och som utgör fågelns röstorgan. Byggnaden däraf är ganska skiljaktig hos fåglar af olika slag och med olika sångförmåga, och hos de egentliga sångfåglarna, jämte några andra få fågelslag, finnes dessutom en särskild för sångens liflighet och styrka afpassad muskelapparat, bestående af 5 till 6 muskler, hvilka äro fästa på struphuf vudets ringar, så att dessa därigenom växelvis kunna utvidgas och sammandragas. Nervsystem och sinnesorgan. Nervsystemet består såsom hos däggdjuren af hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Den stora hjärnan är alltid på ytan slät och saknar således fåror och vindlar. Lukt- och smaksinnet äro föga utbildade, och äfven känseln synes endast i vissa fall vara af större betydelse och är då väl utbildad i den hud, som bekläder näbben och gör tjänst vid födans uppletande i dyn och i grumligt vatten. Ehuru utöron saknas och öronöppningen vanligen täckes af fjädrar, är dock hörseln i allmänhet väl utbildad och stundom, såsom hos nattroffåglarna, mycket fin. Hos några af dessa kan dock öronöppningen genom en särskild klaff öppnas och stängas. Synsinnet är mycket skarpt och synes öfverträffa alla andra djurs i förmågan att se skarpt på långt håll och att lämpa ögat efter olika afstånd. Såsom bevis härpå kunna anföras roffåglarna, hvilka ofta sväfva omkring så högt uppe i luften, att de ej äro synliga för våra ögon men ändock genast se och upptäcka hvarje för dem lämpligt byte på jordytan. Lefnadssätt och fortplantning. De allra flesta fåglar lefva i engifte (monogami), d. v. s. parvis under fortplantningstiden; endast ett mindre antal, såsom t. ex. vissa hönsfåglar och vadare, lefva i månggifte (polygami), d. v. s. att en enda hane under fortplantningstiden samlar omkring sig