flera honor. Enligt regeln häcka de alla blott en gång om året, nämligen tidigare eller senare om våren, sällan 2 eller flera gånger under sommarens lopp. Under häckningstiden är deras lifsverksamhet i hög grad stegrad. Man finner då, att vissa fåglar, hvilka eljest föga låta höra utaf sig, såsom orren, enkla beckasinen, göken m. fl., frambringa starka läten eller så kallade spel, som höras vida omkring, och att andra, t. ex. sångfåglarna, genom mer eller mindre melodiska och omväxlande sånger täfla om att öfverträffa hvarandra. Man finner äfven då en stor förändring i många fåglars hela lefnadssätt och skaplynne, och hos alla förmärker man en större liflighet och förnöjsamhet än eljest. Våren är således fåglarnas gladaste tid, och genom deras yttringar af fröjd och lif förhöjes i betydlig mån denna årstids behag äfven för oss. -- Men de mödor och umbäranden, som fåglarna vid sitt släktes fortplantning af naturliga skäl måste underkasta sig, äro dock i allmänhet särdeles stora och vida större än hos däggdjuren, ja, de hafva måhända icke ens sin motsvarighet inom någon annan djurklass. Redan före den egentliga häckningstidens inträde börja deras krafter i detta hänseende att tagas i anspråk. De utsöka då tjänliga platser för sina bon, tillreda dessa alltefter sina olika lefnadsvanor och särskilda behof på mångfaldigt olika sätt, ofta med den största omsorg och konstfärdighet, <footnote> Att här redogöra för alla de olika sätt, på hvilka de särskilda fågelarterna bygga sina bon, skulle leda till alltför stor vidlyftighet. Vi inskränka oss därför endast till några få antydningar härom. Sålunda vilja vi anmärka, att många fåglar bygga sina bon bland kvistarna af träd och buskar mer eller mindre högt från marken; att andra tillreda dem uti ihåliga träd eller i hål och springor på klippor, hus och, stenmurar; och slutligen, att en del arter bygga på själfva klippan eller på marken eller stundom kunna hafva sina bon till och med flytande på själfva vattnet. I alla dessa fall anlägges emellertid boet på sådant sätt af hvarje fågelart, att det, såsom vi nämnt, bäst kommer att lämpa sig för dess lefnadssätt och särskilda, behof. De mest konstrika bon bygga sittfåglarna, t. ex. finkarna, stjärtmesen, kungsfågeln, trastarna, strömstaren, gärdsmygen, svalorna, skatan m. fl., då däremot spring- och simfåglarnas bon vanligen utgöras endast af ett enkelt rede, ja, stundom blott af en urkrafsad håla i marken, med eller utan underlag.</footnote> lägga däruti sina ägg,