olivbruna med hvitgula spolfläckar; hufvudet olivbrunt med svarta prickar; halsrygg och öfvergump grå; hals och of verbröst gula med täta, svarta fläckar; undefbröst och mage hvita. Allmännast i släktet. Bygger ofta kolonivis i träden. Stann- och strykfågel. Äggen vanligen 5-6, ljusgröna med bruna fläckar. 6. Koltrasten, Turdus mérula, LINNÉ. -- Hanen svart, med helt och hållet eller till en del gul näbb och gula ögonlockskanter; längden 260 mm. Honan brun eller mörkbrun med rostgrå strupe och mer eller mindre tydliga mörka fläckar på framhalsen; näbben brun eller delvis gul. Ungen ofvan brun med gula spolstreck på hufvud, hals, framrygg och skuldror. Nedre kroppsdelarna rostgula med svartbruna tvärfläckar. Allmän i synnerhet i södra och mellersta provinserna. Bygger lågt bland täta buskar; äggen 4--6, grågröna och beströdda med ljusbruna fläckar. Flytt- och stannfågel. 7. Ringtrasten, Turdus torqvátus, LINNÉ. -- Hanen är svart med gul näbb och hvit bröstgördel; ungefär 272 mm. Honan ofvan brunaktigt svart, undertill renare svart med brunaktig bröstgördel. Ungen svart utan bröstgördel, hakan hvitaktig, undersidans fjädrar hafva en hvitaktig tvärfläck framom den rent svarta spetsen. Förekommer såsom häckfågel i Lapplands fjälltrakter och Bohusläns skärgård. Bygger i låga buskar eller stundom på marken; äggen 4--6, ljusgröna eller blågröna med rödbruna fläckar och punkter. Flyttfågel. 2. Rödstjärtsläktet, Luscínia, LINNÉ. Stjärten tvär, helt och hållet till någon del rödbrun. Tarser höga; näbben tunn, hoptryckt och svag. Dessa fåglar hafva sina förnämsta tillhåll på låglända ställen bland buskar och träd. Deras föda består mest af insekter, larver, maskar och andra smådjur; sina bon hafva de dels på marken och dels i buskar eller Fig. 17.