En i nära nog hela landet tämligen allmän fågel. Uppehåller sig i skogslundar, parker och trädgårdar. Bygger bo uti ihåliga träd, i hål och remnor i murar o. s. v. Äggen 6-8, blågröna, utan fläckar. 3. Skvättesläktet, Saxicola, BECHST. Näbben rät, tunn med äggformiga näsborrar, öfver hvilka den smala näbbryggen bildar en liten upphöjning, hoptryckt men vid roten något bred med medelmåttigt stora borsthår. Benen med höga tarser, som framtill hafva hel beklädnad, såsom hos Turdus. Stjärten tvär, vid roten bredt oftast hvit. Skvättorna äro parvis lefvande fåglar, som än uppehålla sig på öppna, stenbundna ställen, såsom på hedar, åkrar, backar och öppna fjällslätter, än bland buskar uti ängar och hagar. De lefva af insekter och andra smådjur. Deras sång är föga utmärkt. Flyttfåglar. Öfversikt af arterna. I. Öfre stjärttäckarna med svarta fläckar och gråhvita eller rostbruna kanter. A. Stjärten enfärgad, svart eller svartbrun... 1. S. rubicola. B. Stjärten mot basen hvit med undantag af de två mellersta pennorna ................. 2. S. rubetra. II. Öfre stjärttäckarna hvita .................... 3. S. ænanthe. 1. Svarthakade buskkskvättan, Saxicola rubicola, BECHST. Hanen i sin sommardräkt är ofvan svart med öfvergumpen och en stor fläck på halsens sidor hvita; längden 124 mm. Honan har strupen och hufvudets sidor mörkgrå och fläckarna på halsens sidor gråaktigt hvita. Unge ofvan svartbrun med gulbruna streck, under grågul med bruna streck på strupen och bröstet. Förekommer i södra och mellersta Europa och har en gång blifvit skjuten i Skåne. 2. Buskskvättan, Saxicola rubétra, LINNÉ. -- Hanen har på våren hufvudets sidor, ryggen och skuldrorna svarta med rostgrå fjäderkanter. Från näsborrarna går ett hvitt