89 6. Spillkråkan, Picus märtius, LINNÉ. - Svart; hos hanen är hela hufvudet ofvan rödt, hos honan har endast nacken denna färg. Längden 445 mm. Häckar tämligen allmänt i större barrskogar öfver hela riket. Har ett starkt läte, som höres vidt omkring. Boet högt upp, vanligen i murkna tallar; äggen 3-4. 7. Gröngölingen, Picus viridis, LINNÉ. - Ofvan grönaktig med gröngul öfvergump; under gröngrå; hufvudet hos båda könen ofvan helt och hållet rödt, på sidorna vid ögonen svart; alla stjärtpennorna svartaktiga med grönaktiga tvärstreck; hanen har en röd fläck under hvartdera ögat i det svarta. I^ängden 334-346 mm. Häckar tämligen allmänt i de södra och mellersta landskapen. Har ett gällt läte. Boet tämligen högt från marken; äggen 5-6. 8. Gråspetten, Picus canus, GMEL. - Grönaktig; hufvudet och de undre kroppsdelarna grå; pannan hos hanen röd, hos honan tecknad med några små bruna fläckar; mellan hvartdera ögat och näsborrarna ett svart streck och ett annat dylikt på sidorna af strupen; endast de två mellersta stjärtpennorna med bleka tvärband. Längden 297 mill. Häckar mindre allmänt i norra och mellersta landskapen, men om vintern företager han vidsträckta ströftåg nedåt landet, fastän han allestädes är tämligen sällsynt. Äggen 5-7. 2. Underfamiljen Göktytor, lyngini. \ $ Näbb något kortare än huf- Fig. 37. vudet, trind, spetsig, vid roten nedtryckt. Näsborrarna täckas nedtill af en hinna. Stjärtpennor mjuka och af vanlig form. Små, tättinglika fåglar med obetydlig klättringsförmäga, som ej kunna hacka hål i träden. Lefva af insekter, som de upphämta med sin långa, klibbiga tunga bland mossor eller i barkspringor. Röra sig på marken hoppande.