42, Göktytsläktet, lynx, LINNÉ. 1. Göktytan, lynx torquilla, LINNÉ. - Ofvan brunaktigt grå och fint svartspräcklig med ett från nacken långs åt f ramryggen löpande band af svartbruna fläckar; under hvit-aktig med till en del ljust rostgul anstrykning och svartaktiga, pillika fläckar; stjärten med 4-5 brurisvarta tvärband. Längden 173 mm. Häckar allmänt i de flesta landsdelar ända till den 60:e nordliga breddgraden. Boet i trädhål; äggen 6-11, hvita och glänsande. .Flyttfågel. 13. Familjen Gökar, Cuculidce. Näbben tämligen svag, något nedböjd med bågformig rygg (fig. 38). Tungan mjuk, kort. Ben korta, den yttre baktån vändbar. Vistas i skogar, lundar och parker. Kunna ej klättra eller hacka hål i träden. Deras föda består uteslutande af insekter. Bygga ej bon utan lägga sina ägg hos andra insektätande fåglar, hvilka utkläcka dem och uppföda ungarna. Under fortplantningstiden låta hanarna höra ett tvåtonigt läte, som ljuder vida omkring. Den hos oss förekommande arten är flyttfågel. 43. Göksläktet, Ouculus, LINNÉ. Fig. 38. 1. Göken, Cuculus canörus, LINNÉ. - Hanen : alla öfre kroppsdelar blåaktigt askgrå med mörkare anstrykning på* rygg och skuldror. Fram-halsen ljust askblå; brö-x .Avc£N stet, magen, sidorna och undre vingtäckarna hvita med svartgrå tvärband. Undergumpen och undre stjärttäc- karna rostgula, de senare med hvita tvärfläckar på inre fanet. Stjärtpennorna svarta med hvita spetsar och hvita fläckar. Längden 357 mm. Honan är ofvan askgrå med gråbrun an-