121 II. Vingarna korta och trubbiga. Första och andra handpennorna vanligen kortare än den tredje. A. Näbbens Öfre kontur framom näsborrarna med en intryckning. Näbbens bas betäckt med en köttig hud . . . B. Näbbens öfre kontur framom näsborrarna bildar en jämn båge utan nå-goii intryckning. Näbbens bas utan köttig hud . ............ 2. Phasianidce. 3. Tetraonidce. 22. Familjen Stepphöns, Pteröclidce. Hufvud litet; näbb kort, svag och föga böjd. Vingar långa, spetsiga; stjärten viggformig med de två mellersta pennorna mycket förlängda. Benen korta, svaga; tarserna och tårna befjädrade, de senare sammanvuxna ända till klorna. Baktå saknas. Hithörande fåglar uppehålla sig på torra stepper och sandslätter, med hvilkas färg deras fjäderbeklädnad öfverensstämmer. De hafva en snabb och uthållig flykt men röra sig med en viss svårighet på marken. 65. Sand hönssläktet, Syrrhäptes, ILLIG. 1. Sandhönan, Syrrhaptes paradöxus, PALL. - Ofvan lergul med mörka fläckar eller tvärvågor; under gråaktig med hos hanen ett svartaktigt band nedom bröstet; hufvudet gulaktigt med grå nacke och ett grått band från hvartdera ögat nedåt halsen. Stjärtpennorna med svarta tvärband och hvit ändkant. Längden 371 mm. Dessa fåglar tillhöra mellersta Asiens ökenländer, och under en tillfällig utvandring 1863 samt 1888 uppträdde de på flera ställen i södra Sverige men försvunno snart. 23. Familjen Fasanfåglar, Phasianidce. Näbben mycket hvälfd, vid roten täckt af en köttig hud. Stjärten lång; benen kraftiga, hos hanarna oftast försedda med sporrar; tarser och tår nakna. /