208 123. Lunnefågelsläktet, Mormon, ILLIG. Näbben kortare än hufvudet, mycket hög och starkt hoptryckt med tvärfåror och vid roten kantad med en punkterad svulst vid öfverkäkens bas; näsborrar smala, ofvan nästan tillslutna af en naken hud; vingar tämligen små; stjärten kort, tvär; benen sitta mycket långt bakut. Lefva kolonivis i de arktiska hafven; simma och dyka förträffligt; lägga blott ett ägg i stenrösen eller jordhål. 1. Lunnefågeln, Mormon årcticus, LINNÉ. - Ofvan svart eller svartaktig, under hvit; hufvudets sidor gråaktiga; omkring halsen en svart ring. Längden 334-346 mm. Några få par häcka på holmen Knappen vid Väderöarna i Bohuslän. Stannfågel. 124. Tordmulesläktet, Alca, LINNÉ. Fig. 64. Näbben medelmåttig, starkt hoptryckt, på tvären fårad och till midten fjäderbeklädd; öfverkäken utan svulst vid basen: dess spets nedböjd till en hake; näsborrar täckta af en fjäderklädd hud: benen korta, mycket bakåt sittande; vingar korta, spetsiga; stjärten medelmåttig, tillspetsad. Tillhöra nordligare haf, häcka kolonivis och lägga blott ett ägg. Simma och dyka förträffligt. 1. Tordmulen, Alca Torda, LINNÉ. - Sommardräkt: ofvan svart; ett hvitt streck från Ögat till näbbryggen, armpennornas spetsar samt de undre kroppsdelarna hvita. Vinterdräkt: intet synligt hvitt streck mellan näbbryggen och Ögat; underhakan och halsen framtill och på sidorna hvita. Ungen lik de gamla i vinterdräkt men har lägre näbb utan fåror och hvitt tvärstreck. Häckar vid större skär och klippor i Östersjön, synnerligast vid det yttre hafsbandet, t. ex. på Karlson vid Gotland. Vid västra kusten infinner han sig om hösten och flyttar därifrån om våren. Förekommer talrikast i polarhafven.