Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra min bekantskap och att få höra något utifrån en
annan verldsdel. De underrättelser, jag derifrån kan
meddela honom* äro dock icke så färska.
Jag hann just icke se mig omkring mycket i denna
antichambre, men jag tittade litet på de garnerade
blomsterkrukorna, på potpurri-vaserna, på papperstapeterna,
på ett bord med mosaikskifva, på de moderna stolarna
med lösa säten, på ett litet nätt tebord af mahogne med
hvit marmorskifva och ballustrader af messing och —
slutade med att se mig sjelf i en stor, stor spegel, som
dock bestod af två glas.
Hur värdfolk och gäster voro klädda såg jag denna
gång icke mycket efter. Herrarne hade bruna och blå
frackrockar, vill jag minnas, gula, hvita, röda västar,
casimirsbvxor eller klädespantalonger med band vid knäna.
Hr Maule hade röd casimirväst med hvita prickar. En
af fruarna var klädd i brungult poncho och hade panasch
med fjädrar på hufvudet; en annan var klädd i brunrödt
siden och flor och bar en tjock guldkedja om halsen.
Innan vi gingo in i matsalen hade den ena en »peau de
soie»-pels öfver axlarne, den andra en axelkappa af röd
poncho, ty det^var skäligen kallt, fast man nyss tändt en
bokvedsbrasa i spiseln. Jag såg mest på en. Hon var
klädd i en ljusblå moirklädning med krus och hvita uddar
på kjorteln. Öfver klädningen bar hon en svart silkeschal
med smala ljusblå och gula ränder. Hennes små fina
fötter stucko fram under de hvita uddarne i ett par de
nättaste skor med genombrutna silfverspännen.
Matsalen var upplyst med vaxljus, både i krona och
lampetter. Väggarne voro också här prydda med
pappers-tapeter, på hvilka dock voro trvckta eller målade olika
mytologiska historier från Yergilii Eneid. Jag tyckte
åtminstone jag såg Dido i störtregn draga in i en håla
denne remarquable hjelte för att i lugn få språka om
den häftiga kärlek, som så hastigt påkommit henne, då
Caesars stamfader ljög ihop för henne sina incroyabla
äfven tyr till lands och vatten och till på köpet gret öfver
sina malheurer. Jag tyckte också, att jag såg den öfver-:
gifna passionerade menniskan på en vedhög som
flammade rätt försvarligt. Jag såg allt det der, under det
jag med måttlig resignation smakade på ett glas liqueur
eller bränvin, som serverades jemte smör och bröd samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
