Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anjovis och glocesterost, och lade märke till, att hr Lorentz
•Grill fick till sin sidogranne den förtjusande flickan,
hvar-emot jag kom långt bort vid andra ändan af bordet,
bredvid en senare kommen gäst, en prestman, »catecheta»
Bagge, en slägting, förmodar jag, till familjen.
Middagen var god, hummer, förträfflig soppa, skinka,
fisk, fogel — om det var norska snöripor eller norrländska
murrkullor, vet jag icke, men nog var den tillräckligt
gammal — något slags kalfpastej — staden lärer ha
utmärkta pastejbagare — grönsaker, compott, torta, syltad
ingefära, franska renetter, glace och confect-fikon och
andra sötsaker, röd Bordeaux, Mosel, gammalt portvin
för herrarne och Bezier-muscat för damerna.
Näst damerna, eller rättare sagdt, näst en af damerna,
beundrade jag servicen. Bästa engelska caraffer ocih
glas! Utmärkta äkta carotter, compotiers, salladskålar och
crémekoppar. Allt dock i blått och hvitt, sålunda något
enformigt. Men hvilket präktigt ostindiskt fiskfat med
hölster i samma mönster! Och sedan hvilka vackra å la
glaceskålar i mörkblått, rödt och guld!
Hvad vi talade om, eller hvad jag hörde, det allt
har jag nu icke så lätt att erinra mig. I början af
middagen gällde det allvarligare ämnen: det talades om, att
den nya kasernen vid Eklundstorget snart skulle vara
fullt färdig, om Pergoleses passionsmusik, som uppfördes
på Frimurarelogen i påskas, om hr Johan Borgström —
adlad Adelheim — på Dingelvik i Dalsland, som varit
nog jaloux att för en trettio år sedan bränna upp alla
sina märkvärdiga skrifter i magie, innan han dog, —
hvilken onödiga autodafé hvarken herrar eller damer
kunde skänka sin approbation — och om franska
repu-bliquens commissarie consul Fournier, som nu är en så
stor kaxe, fast han förut var en mycket anspråkslös hökare
som hyrde en källare i biskopshuset. Man beklagade, att
man. icke mera fick åter höra det italienska
operasällskapet Stephano Pucci. Ett sorgligt samtalsämne var det
om fru Arfvidssons farliga sjukdom. Arfvidssons bo icke
långt härifrån vid Stora hamnen. De yngre herrarne
förvånade sig öfver, att man nu började sända stadens finare
ungdom att uppfostras i qväkare- eller herrnhutareskolan
i Kristiansfeld, och talade om den nva handelsskolan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
