Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var nära att jag kommit illa ut vid en qvart för
ett vågrätt hugg. Jag har nog ett litet märke vid
nyckelbenet, fast jag icke låtsade derom. Vindahl ville af bry ta.
Nickade åt honom att hålla sig stilla och låta oss fortsätta.
Men sedan försökte jag med volt och bågsteg och
med den hastighet som Stålhandske så ofta anbefallt. Med
en prim, ett nedhugg satte jag honom ur stånd att
fortsätta. Jag tror att det var så; kanske minnes jag alldeles
galet; kanske gick det till på helt annat sätt. Han höll
kanske icke handen tillräckligt nära parérplåten.
Först trodde jag, att jag huggit af honom hela
handen; men det var visst bara hälften. Jag ville icke se
det. Doctorn svarar för, att han kommer sig. Men han
blödde mycket —–—.
Stålhandske, Dittmer och Vindahl påskynda mina
anordningar, som nu måste afslutas i största hast. Jag
har ingen anledning att under närvarande förhållanden
stanna här i landet.
Jag har sagt Dittmer, att jag kanske skrifver och
ber honom komma ut med lilla Theresia, när han anser,
att barnet fått någon liten education.
När jag kommer åter? Derom kan jag nu ingenting
säga, kanske när allt är glömdt; mycket måste då ock
vara annorlunda.
Fru Stålhandske och fröken Stina[1] hjelpa mig men
gråta under tiden. De snälla damerna inse kanske inte,
att jag är sorgsen nog deras gråt förutan.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
