Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det forna hemmet, som hon nu fått till ansvar att sköta,
hvarje spår af honom, brände, upp hans porträtt och
förjagade hvarje hågkomst. Han var en röfvare, ansåg hon,
och hon skulle behandla honom som sådan.
Så var det ej med Olga. I hennes minnesvärld
framstod den lättsinnige och lastbare fadren i förklaradt ljus.
Hon saknade hans leende och hans pigga skämt. Hon
begrät honom under den största smärta, kanske mera som
en vän och lekkamrat än som en far, men därför icke
mindre djupt. Hon kunde icke mycket inse hans fel, hon
hade endast minne af hans ljusare sidor.
Bland kvarlåtenskapen i de skåp, som voro placerade
i grosshandlarns arbetsrum och där han tycktes gjort rent
hus på många hyllor innan han lämnade detta jordiska,
fans äfven en liten aflång ask, klädd med mörkröd sammet
och hårdt omvirad med några sidenband i samma färg, på
hvilkens lock var fäst en lapp med följande inskrift:
»Till Olga, att ovilkorligen icke öppnas af henne förrän
hon fylt tjugo år, från far.»
Frun hade funnit denna ask, af ungefär ett vanligt
brefkuverts längd och bredd, då hon i sällskap med
kandidat Höglund en gång ordnat en del papper i skåpen
strax efter dödsfallet.
Då hon läste lappens innehåll gjorde hon en
föraktfull grimas och ville slita upp locket med detsamma, men
kandidaten, som äfven kastat ögonen på utanskriften,
häjdade henne och sade allvarligt: »Inte så, fru Löfborg,
asken är ju icke er!»
»Nå, det gör väl detsamma, jag skall väl ta hand om
det, som tillhör mina barn.»
»Men Ni har icke rättighet att bryta mot den
befallning, som står skrifven där.»
»Jag vill se hvad den innehåller, det är min rättighet,
hvarför skall man göra sig dum med ett dylikt
hemlighetsmakeri».
»Det är intet hemlighetsmakeri», svarade kandidaten
och lade med en bestämd åtbörd sin hand på asken, »det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
