Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade inte ens försökt att få en sådan, ty hon visste att
den stränga frun aldrig skulle låta en fjorton års gammal
flicka bevista en dylik tillställning, synnerligast som hon
inte kunde få något äldre, respektabelt sällskap.
Men Olga hade beslutat sig för att gå dit, kosta hvad
det ville, och hon hade också satt sitt beslut i
värkställighet. Hon visste, att hon därhemma i pensionatet skulle
förorsaka den största oro öfver sitt plötsliga försvinnande.
Men det ryckte hon på axlarna åt. Hon kunde inte motstå
frestelsen att få vara med på något, som hon aldrig förr
skådat och som hon tyckte skulle bli någonting alldeles
utomordentligt i nöjesväg.
Den hjälp, hon behöfde för att realisera sin plan, hade
hon fått af den unge man, som nu var hennes kavaljer i
valsen.
Äfven han var ännu nästan ett barn, dock tre år äldre
än hon. Han hette Julius Wilmer och var son till en
mycket förmögen landtbrukare i Stockholms-trakten. Han
var en välväxt och vacker gymnasist i ett hufvudstadens
högre läroverk och var bland sina kamrater känd för att
ha särskild »tur hos flickorna.»
Olga och han hade sammanträffat för ett år sedan.
De hade genast känt sig dragna till hvarandra, kommit
tillsammans allt oftare, och på sista tiden kunde man hvarenda
kväll se dem promenera tillhopa utåt Djurgården eller
Skeppsholmen.
Det hade naturligtvis kommit till
pensionsförestånderskans öron, hvem Olga brukade uppvaktas af, när hon fick
lof att gå ut ett slag om aftnarna; och den gamla frun,
som gjorde allt hvad som stod i hennes makt för att
öfvervaka och beskydda Olgas ungdom för det, som kunde
skada henne, fastän hon tydligt såg, åt hvilket håll den
unga flickans sinne allt mer började luta, hade icke fått
några särskildt dåliga upplysningar om den unge
gymnasisten, hvarför hon heller icke kunde förneka Olga hans
sällskap.
Det var Julius Wilmer, till hvilken Olga en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
