Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon vände sig mot den frågande. En enda blick var
nog att öfvertyga henne, att det var Brun själf, som
kommit ut. Hvad skulle hon svara? Det var då också, tyckte
hon, inte så vackert att tilltala henne på detta sätt.
»Jag söker ingen», svarade hon en smula buttert.
»Inte det, det var kuriöst», sade han med ett tonfall,
som kunde tydas på olika sätt.
Nu stodo de midtför hvarandra. Brun, som
naturligtvis var en riktig amatör på vackra kvinnor, slukade henne
med ögonen. Ett vackrare anlete hade han knappast sett.
Olga slog nu upp sina stora blå ögon och såg honom rakt
i ansiktet. Hon skulle då visa honom att hon inte var
något barn, fastän hon kanske såg barnslig ut.
Men den blick, hon gaf honom, måtte omedvetet ha
kommit att innehålla något mer än hon åsyftade, ty han
trängde sig alldeles inpå henne, fattade henne plötsligt
öfver handleden och sade i en till hälften utmanande och
till hälften segerviss ton:
»Ni sökte mig! Bekänn det! Jag ser det på er!»
Det var icke första gången som den bortskämde och
fruntimmersvane aktören så här apropå träffat tillsamman
med någon af sina passioneradt beundrande åskådarinnor
från teatersalongen. Hans instinkt bedrog honom inte.
Olga blef förfärligt förlägen. Hon blef röd som en
pion, och hon tyckte, att hon ville sjunka genom golfvet.
Men Brun hade genast fattat situationen. Han insåg
att han här hade en pikant bekantskap att göra, och han
ville sannerligen inte låta tillfället gå sig ur händerna.
Då Olga ingenting svarade, såg han på henne med
ett intagande leende och sade med en röst, som lät
betydligt behagligare än förut:
»Har Ni lust att följa med in och se hur jag bor?
Jag skall sjunga en sång för er, om Ni önskar.»
Olga stod tyst. Hon ville icke svara nej, hon fick
hjärtklappning, när hon tänkte på hur roligt det skulle
blifva. Men kunde hon säga ja?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
