- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
72

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu var han slagen. Hon hade undvikit fällan.

»Ni har ett godt förstånd, märker jag. Jag gömmer
min nyfikenhet till en annan gång.»

»Vill Ni då ovilkorligen veta, hvarför Ni träffade på
mig i er farstu?»

»Nej, jag vill inte veta någonting. Jag vill endast,
att Ni skall lofva mig att komma tillbaka. Vill Ni ge mig
det löftet?»

»Det beror på hur Ni håller ert löfte mot mig.»

»Hvilket löfte?»

»Ni lofvade att sjunga.»

»Det skall jag visst, det. Men jag kan säga er i
förtroende, att det är inte ofta, som jag låter förmå mig att
sjunga för någon så här privatim.»

»Så mycket större ära för mig.»

»Jag tackar för komplimangen!»

Han steg upp och började spatsera omkring på den
mjuka brysselmattan. Olga satt tyst och lutade hufvudet
mot sin arm, som hvilade på stolkarmen.

När han kom midtför henne, lade han plötsligen
handen på hennes hufvud, strök sakta öfver hennes hår och
sade i öm ton:

»Ni har det vackraste hår, jag sett.»

Hon ryckte till och blef blossande röd.

»Nej, så där får Ni inte göra», sade hon, »jag sitter
bara och väntar på, att Ni skall börja sjunga.»

»Ja, det var sant!»

Han satte sig vid pianot. Det var en elegant,
svartpolerad flygel, som stod midt på golfvet i den stora
salen.

Olga satt med ryggen mot den samma. När hon af
artighetsskäl ville vända sig om, sade han:

»Nej, sitt stilla som Ni sitter. Det är endast på
teatern, som jag vill att folk skall se på mig, då jag sjunger».

Det var en aria, han sjöng. En aria, som i trollska,
smekande toner besjöng den ideella, smäktande kärleken.
Olga tyckte inte riktigt om orden, men melodien och röstens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free