Bakom fälda rullgardiner / 79 (1896-1897) Author: Hjalmar Wernberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDE KAPITLET.

På natten efter den dagen sof Olga icke en blund.

Hon hade kommit hem vid niotiden, föregifvit
illamående och genast gått till sängs. Hon hade låtit
lampan stå och brinna hela natten, och hon hade bara
legat och stirrat med sina stora ögon mot det hvita taket.

Hon såg där som ett rörligt skuggspel allehanda
skepnader dansa förbi. Hon såg sin faders bleka ansikte med
det röda hålet i tinningen, hon såg sin moder och sin
systers kalla, likgiltiga drag, hon såg kandidat Höglund med
sin varma, älskogsfylda blick och fru Rosenberg med sin
stränga uppsyn – men hon tillhörde icke dem nu mera,
hon hade skilt sig från dem för alltid, hon hade sålt sin
kropp och sin själ till en annan, åt en främmande, i hvars
våning hon endast varit tvänne gånger.

Sålt? . . . Nej, hon hade frivilligt gifvit sig. Han hade
nog öfverrumplat henne på sätt och vis, han hade tagit
henne, innan hon riktigt visste hvad han ämnade, innan
bekantskapen det ringaste motiverat ett sådant närmande.
Men hon kände så väl med sig, att det ändå snart skulle
gått på det sättet, och hvad gjorde det då, när det skedde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>