Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne ned i sitt knä, »se nu inte så förtviflad ut! Vi
skola nog försöka reda oss ur den här svårigheten.»
»Jag kan inte stanna på pensionatet. Fru Rosenberg
skulle aldrig ta emot pängar från något annat håll än det
hon varit van vid. Hon har för rästen tydligt sagt, att jag
kan flytta när som hälst. Hon tycker, förstås, att jag
blifvit för stor dam den sista tiden. Hon vill kommendera
mig som om jag vore en skolflicka. Men jag far inte hem . . .
nej, aldrig . . . jag skulle dö af sorg i den lilla
småstadshålan... Jag kunde då inte ha en aning om, att något
sådant här skulle hända . . . jag blir ju riktigt kastad ut på
gatan . . .»
Stora tårar började trilla ned för hennes kinder, och
hon såg alldeles hjälplös ut.
»Hör du, Olga, blif nu inte melankolisk för så små
bekymmer», tröstade henne Brun, i det han kysste bort
tårarna från hennes kinder, »jag har ett förslag att göra
dig.»
Hon såg upp. Ögonen vidgades af nyfikenhet.
»Det skall bli intressant att höra», sade hon gladt och
log midt i bedröfvelsen.
»Vi skola fara ifrån Stockholm.»
»Vi . . . du och jag . . .? Inte kan du komma från
teatern?»
»Om några dagar kommer det opp en ny pjes på
spellistan, i hvilken jag icke har någon roll. Jag hade tänkt
att hvila mig en månad. Det passar ju alldeles utmärkt.
Vi göra en tripp utrikes under min permission . . . en
bröllopstripp», tillade han med en halft skämtsam, halft cynisk
anspelning på deras intima bekantskap.
Vid hans sista ord rodnade Olga starkt.
»Fy», sade hon, »du får inte vara elak mot mig. Det
är du, som har förledt mig, din stygging!»
Hon gaf honom ett lätt slag på kinden. Men fastän
hon på det sättet sökte spela stött öfver hans skämt,
kunde hon dock icke dölja den strålande glädje, hon kände
öfver möjligheten att hans förslag kunde realiseras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
