Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparade ingenting för att bereda henne glädje och
öfverraskning.
Olga å sin sida återgäldade all denna frikostighet
med ett uppförande, som i älskvärdhet och
uppmärksamhet icke lämnade något öfrigt att önska. Hon slöt sig till
sin älskare med en sådan ödmjuk ömhet som den lille i
sidentäcke utstyrde knähunden sluter sig till sin husbonde.
Hon egnade Brun sin tillgifvenhet med en hänförelse, som
passionen och tacksamheten hjälptes åt att drifva till sin
högsta värmegrad.
De lefde som tvänne turturdufvor. Här i den stora
staden fans det ingen och intet, som störde dem. Här
voro de befriade från nyfikna blickar och från tisslande
tungor, här kunde de njuta af lifvet som de behagade och
uppträda i dagsljuset som tvänne lyckliga älskande.
I fjorton dagar hade detta nöjesrus, denna kärleksyra
varat. Dagarna hade flugit som minuter, hela lifvet låg i
rosenskimmer. Vistelsen utrikes hade de bestämt till en
månad. Bruns ledighet från teatern räckte icke längre.
En dag, när de sutto vid middagsbordet i hotellets
stora matsal, framkastade Brun plötsligen ett yttrande om
att han äfven tänkt fara till Paris.
Han sade det helt likgiltigt, alldeles som om det
varit en naturlig sak.
Olga såg på honom med en min, i hvilken låg icke
så ringa förvåning.
»Jaså», sade hon kallt, »det har du icke talat om
förut.»
»Det var min första plan. Jag tänkte emellertid en
tid på att uppgifva den, men . . .»
»Hvarför tänkte du uppgifva den?» frågade hon
afbrytande.
»För din skull», sade han med ett ömt tonfall och
lade förtroligt sin hand öfver hennes.
»Tänker du att lämna mig kvar här då?»
Hon framstälde frågan skarpare än hon ämnat. Brun
läste nästan en viss förskräckelse i hennes ansikte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
