Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det med en nästan musikalisk klang. »Du måste besinna
att vår skilsmessa blir af kort varaktighet.»
»Men kan jag icke stanna här, så kan du på
genomresan komma och hämta mig?»
Brun hade väntat sig detta inkast af henne. Men det
ingick icke i hans önskningar, ty han förmodade med
stort skäl, att om Olga stannade i Köpenhamn, så skulle
hon af enformigheten att vara ensam lockas i något
sällskap, som kunde bjuda på allt för närgångna
beundrare.
Han kände Köpenhamn. Här härskade kontinentens
djärfva kvinnodyrkan, här lefdes den värkliga storstadens
raffinerade venuslif. Han ville hälst ha henne tillbaka till
Stockholm, där visserligen frestelserna kunde vara lika
starka, men där hon själf tvingades att hålla sig
tillbakadragen, därför att hon syntes bättre och därför att hon
hade lättare att bli igenkänd.
Han började därför använda hela sin
öfvertalningsförmåga att förmå henne ge efter.
»Du får lof att medgifva, att jag är litet förståndigare
än du och att jag inser hvad som är bäst», sade han bland
annat, »du kan få bo hemma hos mig, om du vill, men
jag tycker det ligger för nära pensionatet. Det blir
trefligare för dig att hyra ett rum någon annorstädes.»
»Ja naturligtvis», svarade hon utan betänkande, »icke
vill jag bo midt för näsan på fru Rosenberg och alla
hennes nyfikna flickor.»
Hon började så småningom att ge med sig. Han
advocerade med hela den vältalighet, han var mäktig, och
han lyckade till sist att öfvertyga henne om, att det var
utaf rent praktiska skäl och utan någon sådan afsikt, som
hon tillskrifvit det, som han for ensam till Paris.
När de stego upp från middagsbordet, där ett par
tömda vinbutäljer – med etiketter, som utvisade hotellets
allra bästa varor – vittnade om middagens beskaffenhet,
hade Olga återvunnit sitt goda humör.
»När reser du då, du . . . elake komediant?» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
