- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
133

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon hade legat påklädd på soffan och sofvit så länge
att det redan började skymma. Hon kände sig förfärligt
hungrig och som hon förstod, att det icke fans någon
servering på hotellet, så måste hon besluta sig för att gå ut
i staden.

Hon klädde sig i sin bästa klädning, tog på sig så
många af de köpenhamnska grannlåterna och moderna
toalettartiklarna, som passade ihop på en gång, och
parfymerade sig starkt. Det var ett behof hos henne att styra
ut sig så extravagant som möjligt, att uppträda så flott
som möjligt. Efter sin vistelse i Köpenhamn, fastän den
varit kort, hade hennes säkerhet betydligt vunnit och
hennes kvinliga fåfänga stegrats i hög grad.

Och hvad det föreföll angenämt för henne att åter
vara på dessa gator, som hon kände så väl till och på
hvilkas asfalt- eller stentrottoarer hon trampat så många
steg. I Köpenhamn hade hon haft förfärligt roligt, men
hon hade alltid känt sig som en vilsen fogel bland de
främmande mänskotyperna och det främmande språket. I
Stockholm var hon åter i sitt rätta element. Hvad hon
andades in denna luft med välbehag! Hvad hon tyckte att
den var vacker, denna stad, i höstaftonens konstgjorda
ljushaf, som strömmade ut från lyktor och butikfönster. Hur
hemtrefligt tyckte hon inte att allt var här mot i det
främmande, kalla Köpenhamn. Det var starka känslor af
tillfredsställelse och hemkärlek, som fingo makt med henne.

Hon gick på ett aflägset liggande kafé och åt sin
kvällsmat. Det var ett andra klassens kafé – första
klassens ligger alltid i de centrala delarna och dit vågade hon
sig inte nu den första kvällen.

Maten var inte vidare läcker, tämligen sekunda varor
och litet torr. Hon hade nu i fjorton dagar ätit
öfverdådiga fästmåltider på Köpenhamns förnämsta restauranter.
Det var skilnad!

Hon begärde en »tesupé». Man kom fram med té,
som bara var ljumt, och några assietter med kallskuret,
hvilket tydligen varit framme på brickan ett par gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free