Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Olga kunde vara lugn. Det var ingen, som
sökte henne. Hon hade flytt från dem alla och hon hade
fått sin önskan uppfyld. Hon hade lämnats ensam vind för
våg. Fru Rosenberg hade andra unga flickor, om ock
mindre varmblodiga så dock icke fullt säkra att lita på, att
skydda och bevara, kandidaten hade trädt på sidan om
arenan och hennes mor hade kärlekslöst dömt henne som
förlorad.
Hon stod utan skydd; det blef hennes olycka.
Tiden började blifva till ytterlighet långsam. Hvad
skulle hon taga sig till, utan både kavaljer och
kvinligt sällskap. Att söka skaffa sig några kvinliga bekanta,
det var svårt, när hon bodde ensam på hotell. Hvem
skulle hon söka upp? Och att skaffa sig några manliga,
därpå hade hon under dessa dagar icke ett ögonblicks tanke.
Därtill var hon ännu för mycket barn och därtill
älskade hon Brun alldeles för passioneradt.
Wilmer hade hon sett efter, när hon gått ut i staden;
hon skulle ingenting haft emot att råka honom och gifva
honom flera ord för hans hänsynslösa skvallersjuka. Men
hon hade ännu icke fått syn på honom.
Hon ansträngde sig så godt hon kunde att döda
tiden. Hon tog långa promenader alldeles ensam utåt
Djurgården. Hon blef ofta tilltalad af herrar, som önskade
göra henne sällskap, men hon afvisade dem med så skarpa,
träffande ord, att de ofta blefvo helt förlägna. Hon lånte
böcker på ett lånbibliotek och hade på begäran fått ett
piano upplyftadt på sitt rum, vid hvilket hon kunde
fördrifva långa stunder. Och hon spelade hälst glada, lifliga
valser med smekande, glittrande toner.
Men hvarför kommer då icke Brun! Och hvarför
skrifver han åtminstone inte? Inte en rad! Hon började blifva
riktigt ond på honom. Det var då inte snällt af honom
att göra på detta sätt. I tre veckor hade hon nu väntat
på honom. Oafsedt att hennes ekonomiska tillgångar
började betänkligt smälta ihop, så kunde han väl förstå, hur
hon saknade honom efter allt det stormande, glädjefylda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
