Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olga reste sig emellertid för att gå. Det här
samtalet intresserade henne inte det minsta. Det hade kommit
öfver henne en förfärlig ängslan, sedan hon fått kännedom
om, att Brun ej hade kommit tillbaka. Det var tusen
växlande, stickande tankar, som korsade hvarandra i hennes
hjärna. Hur kom det sig, att han stannat mer än dubbelt
längre i Paris än de öfverenskommit? Var det en nyck
utaf honom? Låg han sjuk? Hade han gjort någon dårande
bekantskap, som fängslade honom kvar i kärleksbojor?
Ah, hvad det var plågsamt att gå på detta sättet i en
tärande ovisshet. Det var då orätt af honom att behandla
henne på detta sätt. Hon kände att tårarna ville tränga
sig fram, när hon öfvertänkte förhållandet.
Hon tog hastigt afsked af hans hushållerska och gick
tankfull ned för trapporna. Hon kastade en blick åt det
håll, där pensionatet låg. Då kom det plötsligt för henne
en humoristisk tanke midt i bedröfvelsen. Om hon skulle
gå upp till fru Rosenberg och helt ogeneradt hälsa på!
Hon såg redan i andanom den stränga, forskande blick,
som den goda frun skulle fästa på henne; hon såg den
afvisande, sedligt kränkta min, som hon skulle taga på sig.
Men Olga skulle stå där ogenerad och låtsa som om hon
inte förstod, låtsa som om det varit hennes fullkomliga
rättighet att resa hvart hon ville. Och så skulle alla
pensionens flickor komma ut i korridoren och göra stora ögon
och gapa med sina kyska munnar . . .
Olga, skådespelarens fallna älskarinna, log ett elakt,
sataniskt leende, när hon tänkte på denna situation.
Hon satte den emellertid inte i scen. Hon skulle nog
inte ha mod, när det kom till kritan.
I stället beslöt hon sig för att gå till teatern, för att
där söka få någon vidare underrättelse om Brun, om än
af aldrig så obetydligt slag, blott det förde hennes tankar
mot någon antaglig slutledning.
Hvem skulle hon vända sig till där? Ja, det hade
hon ingen aning om. Om hon framstälde någon fråga
om sångaren, skulle man utan tvifvel taga henne för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
