Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydlig medvetenhet om, att de blifva skarpt bekikade; de
kokettera och täfla i obunden liflighet. De byta ögonkast,
svaga nickningar och frivola leenden med bekanta manliga
»vänner» där inunder. Och när någon från deras nattliga
orgier välkänd bekanting uppenbarar sig på gången mellan
borden, stöta de hvarandra i sidan, kasta blickarna fräckt
på en gång mot den intresserande punkten och utbyta
menande blickar, innehållande hågkomster från sentima
äfventyr af mer eller mindre uppsluppen karaktär.
Olga betraktade dem länge. Hon kände ett nyckfullt
behof af att gå upp till dem, slå sig ned vid ett bord
midt ibland dem, beställa fram en flaska rafflande absint
och säga åt dem: »Goddag, små flickor, kom, skola vi
dricka eld i blodet! Jag är också en sådan där lättsinnig
kvinna. Hvem har förfört er? Det har väl aldrig varit
någon vacker skådespelare . . .» Hon kände en trotsande
lust efter att få exponera sig så där inför allas blickar
och genom utseende och sätt slunga omkring sig
utmanande krigsförklaringar mot det stela, det pryda och det
ytligt anständiga.
Hon satt kvar vid bordet till sista tonen af den sista
chansonettens applåderade dacaponummer förklingat, och
största delen af publiken kring de små annonsbetäckta
glasborden aflägsnat sig, gnolande på den för dagen
populäraste varietémelodien, som den nyss hört föredragas från
tribunen.
När hon kom utanför salongen, kände hon plötsligt
en arm trädas i sin och en manlig röst hviska i hennes
öra: »Jag har stått här utanför och väntat på er. Fy,
hvad Ni var elak nyss . . .»
Hon drog häftigt undan armen och vände sig mot
den talande. Det var hennes kavaljer vid punschflaskan.
»Hvad vill Ni?» utbrast hon förargad.
»Seså, Ni skall icke vara så het. Låt oss gå ett slag
i parken.»
»Nej tack, jag skall gå hem och lägga mig.»
»Tillåter Ni inte att jag följer er hem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
