Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat språk . . . Hon visste nog redan om, hvad som skett
i fröken Löfborgs rum i natt, men dessa sedlar stucko
henne i ögonen som nålsuddar. Det var nästan första
gången, hon kände samvetskval öfver att hon passade upp på
detta hotell, som lefde på last och synd.
Hon visste om, hvad som skett. På aftonen hade hon
haft ledigt, men vid sjutiden på morgonen, just som hon
kom ut från sitt rum, hade hon sett den sömnige
portieren öppna åt en elegant klädd herre i mörkbrunt
helskägg.
»Han har varit hos lilla oskulden i nummer åtta»,
hade vaktmästaren sagt med ett bredt grin.
Nummer åtta – Olgas rum . . . var det möjligt?
Hennes första misstankar hade alltså bekräftat sig. Skenet
bedrog då aldrig. Så synd om henne, som var så ung
och vacker! tänkte hon.
Städerskan såg på Olga. Hon låg djupt inslumrad.
Den högra armen var slingrad om nacken. Det vackra
ljusa håret låg i en vild oordning kring pannan och
skuldrorna. De fina ögonlocken, som betäckte hennes stora
ögon, voro som huggna i marmor. Öfver munnen fans ett
drag af vemod och lefnadströtthet.
Uppasserskan gick tyst för att icke väcka henne.
Hon måtte gärna sofva, stackars liten! Kanske var
sömnen med sin omedvetenhet en lindring och en tröst. Det
visste ingen, hvarför hon låg där så blek efter en
natt i skam. Världen dömer så hårdt, men ofta så falskt.
Det kunde vara tusen starka orsaker, som tvingat henne
att taga mot besöket, fastän det stridt mot hennes egen
natur och vilja. Kanske hon föraktat och hatat den fine
herrn, som lämnat henne i den tidiga morgontimman, men
hon hade behöft hans pängar för att skaffa sig mat och
hans sällskap för att skaffa sig tillfällig glömska af en
stor sorg . . . Det var någonting i denna riktning, som den
förståndiga, välvilliga hotellstäderskan tänkte, när hon
flyttade blicken från den sofvande Olgas hvita ansikte till de
hopkramade sedelmynten. Hon hade sett mycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
