Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stormrike grefven var absolut förhäxad i den unga
vackra flickan. Han hade beslutit att kosta på henne
hvad som hälst, blott han kunde bli förvissad om att helt
och odeladt få rå om henne.
Den lilla våningen, bestående af Olgas tre rum samt
en kammare för tjänsteflickan, var ett mönster af praktfull
yppighet. Mjuka, svällande mattor öfver alla golfven, och rikt
draperade, tjocka gardiner kring alla fönstren. Salen var
hållen i gult, förmaket i blått och budoaren i mörkrödt.
Det var en utmanande, pretentiös och i ögonen fallande
lyx, men dock så gedigen och smakfullt arrangerad, att
den icke värkade tröttande eller trasgrann.
Öfver väggar och möbler var strödt en riktig flod af
prydnadsföremål och dekorationssaker. Stora
makartbuketter, japanska solfjädrar, konstgjorda vinrankor,
statyetter, porträttställ, marmorurnor, toalettaskar med mera
dylikt.
De läckert målade oljetaflor, som bildade
medelpunkterna i all denna dekorationslyx, hade Olga själft valt ut
på en konstutställning. De voro inte värst stora, men de voro
slående bevis på väljarinnans konstnärligt raffinerade
smakriktning. Hon hade valt ut dem, som ägde de mäst
realistiska motiven, de djärfvaste pänseldragen och de
originellaste färgerna. I salen fans bland andra en tafla, som
förestälde en skeppsbrand och där den tjocka svarta
röken betäckte tre fjerdedelar af ytan. Den var ditklatschad
med sådan kraft, att man riktigt tyckte det luktade rök i
rummet, då man fick syn på taflan. Hon var synbarligen
icke målad för hafvets, skeppets eller eldflammornas skuld,
utan för att värka originelt genom de framvältrande,
tjocksvarta rökmassorna. Olga hade tyckt, att det låg
någonting dystert storartadt och hemskt imponerande uti
den.
I förmaket fans det en annan, som förestälde en äkta
parisisk kokett med upplyftad sidenklädning, samt fräck min
och stickande ögon bakom ett ypperligt måladt ansiktsflor.
»Där ha vi vackra Lissy, den skall jag ta hem», sade Olga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
