Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Dessutom kommer jag att tänka på en till, en, som
jag känner sedan lång tid tillbaka, en kvinna, hvars rykte
jag inte vill påstå är det allra bästa, men som har ett
briljant framträdande och de utmärktaste sällskapstalanger
– – särskildt spelar hon piano som en gudinna – –
det är just därför jag skulle vilja hålla på henne – –
hon har nyligen kommit hem från en längre vistelse
utrikes – – hon heter Lissy – –»
Det var som han stuckit en lång, skarp nål i bröstet
på Olga. Hon kände, huru hjärtats muskelslag stannade,
liksom tillsnörade af en osynlig tråd, och händerna skälfde
af närvirritation, så att hon måste gripa fast med dem i
gungstolens karmar.
Jaså, Lissy var återkommen efter sin vistelse utrikes!
Aha, nu begrep hon, hvarför han dröjt så länge – – de
hade öfverenskommit att göra sällskap upp till Sverge.
Nu fick hon bevis på, hvarför han inte skrifvit – – han
ville vara fri från henne, när han kom tillbaka, alldeles fri,
för att kunna fylla sina skyldigheter mot Lissy. Åh,
hvilken lumpenhet att kasta bort henne på detta sätt! Hon
hade inte Lissys glänsande sällskapstalanger, inte Lissys
världsvana. Hon kunde vara bra några månader, men af
Lissys sällskap kunde man njuta under åratal. Och dock
borde han insett hur illa han gjorde, när han genom sitt
handlingssätt så dödligt sårade det unga hjärta, som skänkt
honom sin vaknande kvinlighets varmaste och intensivaste
känsloglöd.
Jaså, Lissy var återkommen! Tänk hvad de haft
roligt tillsammans, Brun och hon, då han i humoristiska,
raljerande ordalag – som han kunde så bra – berättat om
den där vackra stockholmsflickan, som kom upp till
honom och bjudit ut sig, och som fallit i hans armar redan vid
andra besöket och som han skickat hem från Köpenhamn
och som nu satt uppe i Stockholm och med klappande
hjärta väntade på sin otrogne älskare . . . jo! . . . hon kunde
nog föreställa sig, hur roligt de haft åt hvarje liten detalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
