Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyget smög sig med en utomordentlig smidighet kring
bröst och midja och bildade djupa, präktiga veck i den
långa kjolen, som ägde ett litet näpet släp.
Hennes stora ögon strålade som om deras närver
varit ledningen for en elektrisk ström, och ansiktet hade en
svagt ljusröd nyans, närvositetens kännetecken, som klädde
det förträffligt. I dag gaf hon intrycket af behagens
drottning, som skulle kunna upptaga skönhetstäflan med
hvilken kvinna som hälst.
Ingen af de inbjudne hade sett henne förut. Hon
hade hufvudsakligast hållit sig hemma dessa dagar, sedan
hon fick sina rum färdiga. Man kände nog sedan
gammalt att grefve von Reiers inte kastade sina blickar på
hvad som hälst, men att han lyckats skaffa sig någonting
så ungdomligt strålande och bedårande skönt, det hade man
icke anat. Man blef värkligen öfverraskad. Det var icke
blott figurens linier och ansiktets finhet, som slog dem,
det var äfven den naturliga, fulländade grace, med hvilken
hon uppträdde.
Nu voro de komna alla utom Lissy. Och det var just
henne, Olga väntade ifrigast på. »Hon skall låtsa att vara
förnäm, gudbevars», mumlade hon för sig själf.
Det hördes plötsligen en kort, ytterligt skarp ringning
på den elektriska ringklockan – en modernt närvös och
hysterisk kvinnas ringning. Det gick en fläkt af spänd
väntan öfver kretsen af de förut ankomne, som spridt sig
i rummen och höllo på att småprata. Det syntes att den
kvinna, som kom, ansågs för något mera än de, som
redan kommit.
Dörren från tamburen öppnades af vaktmästaren.
Fröken Lissy inträdde. Grefven gick henne till mötes och
hälsade henne välkommen med en djup bugning.
»Fröken Lissy Bång – fröken Löfborg . . . vår
värdinna», presenterade han.
De båda kvinnorna räckte hvarandra händerna.
Bägges voro lena som sammet. De trycktes så lätt, att de
knappast kände den ömsesidiga beröringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
