- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
212

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förknippade omständigheterna hade naturligtvis i ett nu
afbrutit den pågående fästen.

När han försvunnit, sjönk Olga ned på en stol. Hela
sällskapet stod handfallet. Grefven lutade sig öfver henne
och bad henne vänligt att försöka vara lugn.

Hon såg upp mot sina gäster och sade med en svag,
tillkämpadt lugn röst:

»Varen goda ursäkta mig . . . men det gifves tillfällen,
då man glömmer sig själf . . . den där . . .»

Hon såg med en hastig blick mot dörren, genom
hvilken Brun inkommit och genom hvilken han försvunnit.

». . . den där . . .»

Hon upprepade orden en gång till, men hon fick icke
fram något mera.

Hon reste sig.

»Förlåt mig, men jag måste lägga mig . . . jag är för
öfverretad . . . välkomna igen en annan gång . . .»

Hon hade menat ärligt med de sista orden, men hon
kunde inte hindra, att de läto ironiska.

När hon slutat, gick hon, utan att se sig omkring,
hastigt in i sängkammaren och slängde igen dörren.

Grefven skyndade efter henne.

Seende på hvarandra med menande blickar och
samtalande i dämpad ton, gick hela sällskapet ut i korridoren
för att få på sig ytterplaggen och ge sig af. Vaktmästarn
stod i ett hörn och såg ut som fallen från skyarna. Lissy
knyckte spotskt på nacken och mumlade någonting
spydigt om sentimentala oskulder.

När grefven kom ut igen, hade alla fått ytterplaggen
på sig.

»Ja, det var ett snöpligt slut, men jag är utan skuld»,
sade han.

»Hur står det till med henne?» frågade fröken Juliette
deltagande.

»Åhjo, det blir nog bra i morgon», svarade grefven.

Tjänsteflickan följde dem ned med lampan.

I portgången stod Brun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free