Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med hvilka jag haft förbindelse. Jag erkänner det, de ha
varit många. Men det har oftast inte varit mitt fel. De
ha kommit och utbjudit sig. Jag tog dig för en af de
vanliga. Och jag har behandlat dig som en sådan. Men
du inser nog att detta bref bevisar, att du nu för mig är
något mer. Från den där kvällen, då jag så oförmodadt
sammanstötte med dig, har det vuxit fram någonting stort
och rent i min själ. Jag älskar, älskar dig. Du måste lyssna
på mig. Skrif till mig eller bevilja mig ett möte. Jag är,
vid Gud, beredd till hvad som hälst, om du icke uppfyller
min önskan.
Edvard.»
De fyra sidorna på det lilla skära brefpapperet voro
fullskrifna med tät stil. Det var en glödande
kärleksförklaring, som klingade sann och omedelbar. Hur Olga än
sökte att behärska sig, och att ställa sig kallt hånande
mot hvarje tanke i Bruns bekännelse, så kunde hon dock
icke hindra, att händerna skälfde, då hon slutat, af en
känslornas frossbrytning.
Hans ord hade varit väl beräknade. Till och med i
den ställning, hon nu stod gent emot honom, hade hon
erfarit ett starkt intryck af dem.
Men detta varade endast en sekund. Ögonblicket
därpå hade hvarje känslosjuk samhörighet mellan henne
själf och brefvets innehåll absolut försvunnit. Det var
endast en liten fläkt af det förgångna, som dragit förbi,
snabbare än en blinkning. Omedelbart därpå var hennes
själ fyld af en hänsynslös vrede och ett obarmhertigt
begär att få tortera och plåga den, hvilken på detta sätt,
efter sina föregående handlingar, djärfts att komma åter
med undanflykter och önskningar.
Hon kramade häftigt ihop brefvet. Hon gjorde det
med förtrytelsens styrka, så att det hopskrynklades till en
liten boll. Hon lät den falla ned på brysselmattan och
sparkade till den med spetsen af sin eleganta
sammetstoffel, så att den for tvärs öfver golfvet. Och medan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
