Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen, fram mellan dörrarna och hindrade alltså
skådespelaren att stänga dem.
Men han sade icke ett enda ord.
När Brun märkte att han hindrades att låsa dörren,
blef han först på det högsta uppbrakt, så uppbrakt, att
han var nära att begå en våldshandling mot den ruskiga
besökanden för att bli honom kvitt. Men sekunden efter
kom en tanke, som tvingade honom till ett ögonblicks
nyfiket begrundande. Denna tanke var: »Hvar har jag sett
det där ansiktet förut?»
Nyss hade han betraktat den ihärdige ringaren så
vårdslöst, att han knappt hade sett, hurudan han såg ut i
ansiktet. Men när han nu, tvingad af det mellanstuckna
paraplyet, ånyo öppnade dörren och kastade blicken på
personen framför sig, så insåg han klart och tydligt att
det ej var första gången, han såg dessa drag. Men att
de förändrats under tiden, det hade också klart för sig.
Det var icke samma uttryck, det var endast samma yttre
linier.
»Hvad vill Ni? . . . Hvem är Ni?» sade han med en
röst, som lät något välvilligare än nyss.
Den mystiska figuren såg på Brun med en underlig
blick och gaf till ett kort, skärande skratt. Det lät nästan
som skrattet från en vansinnig.
»Känner du inte igen mig?» sade han med ett visst
elakt, ironiskt tonfall.
Nu gick det ett ljus upp för aktören. Det var ju den
där, som trängt sig in i sängkammaren den där
händelserika eftermiddagen; det var den där, som Olga kallat för
»Oskar» . . . aha, nu hade han det klart för sig, men hvad
i Herrans namn, tänkte Brun, har det gått åt honom
sedan dess. Då såg han ju fin och distinguerad ut, som
en Bruns jämlike, som en vredgad gentleman; men nu stod
han framför honom som en afkomling, en uteliggare, i
fläckiga, oordnade kläder, bucklig hatt och till det
yttersta ovårdadt skägg och hår. Då uttryckte han sig väl
och korrekt och hade till en viss grad imponerat med sitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
