Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det han sade detta försökte han med ett raskt tag
skuffa kandidaten genom dörren ut i tamburen.
Men denne satte sig till ett bestämdt motstånd.
»Du ljuger», skrek han och lyfte paraplyet hotfullt
emot skådespelarn.
Den sistnämde började finna situationen allt mera
kuslig. Han hade telefonen i sängkammaren och han
funderade ett ögonblick, om han skulle kunna med något
knep få den andre bort så länge, att han kunde hinna
telefonera efter en poliskonstapel. Det ansåg han vara det
enda sättet att få bort den sinnessjuke stackarn, hvilken
han alldeles glömt sedan de sist råkades, men som nu
gjorde sig åter påmind på ett sådant obehagligt sätt.
Han höll fortfarande sin hand i galningens arm. Han
sköt honom hårdt mot den öppna dörren. Men
kandidaten hade tagit motspjärn och kunde inte rubbas en tum.
»Hon fins här inte», sade Brun skarpt och långsamt.
»Låt mig se efter då!» svarade kandidaten i
utmanande ton och såg på Brun med ett misstroget ögonkast.
Skådespelarn fick nu en idé. Han skulle med ett
slag göra sig fri från den besynnerliga människan, hvilken
annars utan tvifvel komme att ofta göra hemgång hos
honom på det här sättet.
Han skulle låta honom genomsöka alla rummen och
då han icke fann någon, omtala Olgas nuvarande adress.
På det sättet skulle den sinnessvage ställa sina steg åt
ett annat håll, när han sökte efter Olga, och på det
sättet skulle han också genom sin tillskyndelse i någon mån
kunna störa den idylliska friden i det lilla utsmyckade
näste, som grefve von Reiers inrättat åt sin vackra
lekfågel.
Det var ingen dum tanke! tänkte han. Det var den
svartsjukes roflystna begär efter att, om också aldrig så
litet, bereda något obehag åt föremålet för sin kärlek och
den af henne gynnade älskaren,
Han släppte sitt tag i kandidatens arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
