- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
240

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom med en fruktansvärd kraft mot golfvet. Hvad tänkte
denne taga sig till? Hur långt ämnade han utkräfva sin
hämnd?

Brun insåg, att han endast hade två saker att välja
på – antingen att skrika högt på hjälp eller också att
försöka blidka den tokiges hämndbegär med några
lämpliga ord. Han valde det senare, ty han förmodade med
rätta, att hans motståndare skulle bli ännu vildare, ifall
han lät höra några nödrop.

»Om Ni släpper mig, skall jag säga er, hvar hon är»,
sade skådespelarn med inställsam, ödmjuk röst.

»Hon är hos dig, du gömmer henne för mig», svarade
kandidaten med af vrede förstäld röst.

»Nej, hon har öfvergifvit mig, jag svär det. Hon
bor . . .»

Och han nämde adressen.

Kandidaten såg på honom med en blick full af
misstro.

»Om jag ljuger, kan Ni komma hit och utkräfva
hämnd . . . Hon är älskarinna till en grefve . . .!»

Den galne släppte nu sitt tag, och i samma sekund
var skådespelarn på fötter igen. Nu visste han, hvad han
hade att vänta, nu skulle han icke kunna öfverrumplas.

Men han behöfde icke vara rädd vidare. Hans ord
hade gjort värkan. De hade tydligen uttalats i en ton,
som med sin dramatiskt tillspetsade uppriktighet trängt
till botten af den sinnesrubbades dunkla medvetande.

När kandidaten således kände öfvertygelse om, att
Olga icke längre stod att träffa på den plats, där han nu
befann sig, tycktes han förlora allt intresse för både
skådespelarn och hans våning.

Han kastade en skygg blick på den, som han nyss
öfverfallit, trädde sin paraply, som han tagit upp från
golfvet, under armen och gick mot utgången, under det
han hördes mumla några osammanhängande meningar.

Brun stod alldeles stilla och endast betraktade den
beklagansvärde, utan att säga ett ord vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free