Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matfriare, som fått knäppen af någon gammal vän till flickan,
hvilken sluppit loss ur dårhuset – det är hela historien,
och jag tycker du borde hålla dig från den intressanta
romanen. Af den tösen kan du ju ändå inte skaffa dig
något nöje vidare. De bura troligen in henne med», sade
baronen med cynisk rättframhet.
Den öfverlägsna tonen stötte grefven för pannan i den
upprörda sinnesstämning, i hvilken han nu befann sig.
»Jag har inte bedt om något råd», sade han förargad.
»Som du vill då . . .»
Men då baron Vahlenstjerna, som hade namn om sig
att gärna vilja vara satirisk, märkte, att grefven tog så
illa upp hans kamratliga och välmenta råd, kunde han
inte uraktlåta att kasta fram en liten spetsighet.
»Du är väl aldrig förälskad i flickan, min bäste bror»,
sade han i försmädlig ton.
Men nu rörde han vid en ömtålig punkt. Grefven
hade tusen gånger måst medgifva inför sig själf, att hans
förälskelse i Olga i grund och botten var af en djupare
och ädlare art än den man vanligtvis brukar hysa för mer
eller mindre bra betalda glädjeflickor; han hade måst
medgifva, att hans kärlek för henne varade längre än blott
under nätternas okyska omfamningar – men detta ansåg
han att ingen hade med att göra, och han skulle icke
velat medgifva det inför någon annan, äfven sin bäste vän.
Då han därför icke ville besvara baronens inkast jakande
och därjemte var för stolt och i detta ögonblick uppfyld
af för varma och oroliga känslor för Olgas person att
svara nekande, så kunde han naturligtvis ej få uttryck
för något annat än en stark förtrytelse öfver baronens
närgångna och i en alltför rå ton framkastade fråga.
»Det rör dig inte», svarade han barskt och vände
ryggen åt den andre.
»Jag tror du blir arg – nå, jag skall inte besvära
dig med några råd, lycka till att rädda din älskade»,
svarade denne och lämnade grefven med raska steg, närvöst
svängande sin snobbiga promenadkäpp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
