- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
301

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I dag på morgonen hade han gått därifrån och då
hade allt varit som det brukade. Olga hade varit vid
strålande humör, och han hade tagit ett par brännande
afskedskyssar från hennes röda läppar. Han hade gått
därifrån med en vällustig förtjusning i sina ådror och med
funderingar öfver, hvad han härnäst skulle hitta på for
att öfverraska henne med någon briljant gåfva eller något
extra nöje.

På några timmar hade allt blifvit förändradt. På den
präktiga golfmattan däruppe i salen – han hade ju sett i
tidningen, att det var där, som det hade skett – fans nu
en stor blodfläck, hvilken lyste som en förbannelsens
sigill på våningens luxiösa prakt. Och i detta ögonblick
visste han af, att hon bedragit honom, att hon tagit upp en
annan några minuter sedan den förste – han som betalde
allt och som varit färdig till hvilken dårskap som hälst
för hennes skull – gått ut.

Hans beslut var redan fattadt. Hon måtte ha hvad
del i ogärningen som hälst, hon måtte bli häktad eller
icke, så skulle han taga den radikalaste hämnd, han kunde.
Han måtte hålla af henne hur mycket som hälst, så var
det då absolut omöjligt, att han kunde tåla det, att hon
varit falsk, när hon gifvit de mest skrymtaktiga bevis på
trohet, och då han låtit henne lefva ett lif som en
drottning.

Det var han, som kontrakterat våningen, det var han,
som ägde de kvitterade räkningarna på de nobla möblerna
och de mjuka mattorna; ingen kunde bestrida hans
rättighet att handla med detta som han ville. Och det skulle blifva
hans hänsynslösa, oåterkalleliga hämnd att ögonblickligen
frånröfva henne, hvad hon njutit af under dessa månader;
kasta ut henne på gatan, som hon gick och stod, och låta
henne hamna i prostitutionens armar, det var, hvad han
skulle göra i harmen öfver, att hon så skamligt idkat
kärlekshandel med en annan bakom hans rygg.

Det var till detta beslut som grefve von Reiers
kommit under färden mellan Grand Hotell och huset vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free