Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid tiotiden på kvällen klädde Juliette på sig i full
stass och gick ut, lämnade Olga ensam i sina bägge rum.
Hon hade sagt, att hon stämt möte med en bekant
herre utanför Jakobs kyrka, och att hon sedan skulle gå
med honom hem. Olga hade visserligen hållit god min,
då hon icke kunnat förmå henne att stanna hemma, men
inom sig själf hade Olga mycket väl känt, att Juliette
icke skulle träffa någon bestämd, utan att hon gick ut på
vinst och förlust.
Olga förstod också, att hon måste det, ty man kan
inte gärna hoppa öfver någon natt, när man har mat och
hyra och toaletter och allt möjligt att tänka på.
Stackars Juliette! tänkte Olga, då denna gått. Hon
kände riktigt en systerlig ömhet för henne.
Så fort Olga blifvit ensam, hade hon kastat sig på
sängen uttröttad och sömnig. Juliette hade förberedt
henne på, att porten brukade stå öppen hela nätterna och
att hon nog skulle få höra knackningar på yttre
dörren. Men hon skulle inte låtsa om någonting, så gingo nog de
knackande snart sin väg. Juliette hade naturligtvis, som
alla de andra, åtskilliga ordinarie kunder, som kände
hennes adress.
Mycket riktigt – två olika gånger hörde Olga
knackningar, innan hon somnade.
Det var ganska intressant att höra den skilda
karaktären vid de bägge olika knackningarna. Med sin skarpa
iakttagelseförmåga reflekterade Olga genast öfver detta.
Det första knackandet ägde rum vid halfelfva tiden.
Det började mycket försiktigt och diskret, endast ett par
stycken lätta slag. Därpå var det tyst en half minut och
så kommo åter ett par slag, något starkare, men äfven de
ytterst försiktiga. Därefter slutade det alldeles.
Det är antingen någon blyg nybörjare eller också
någon ulf i fårakläder, som vill undvika hvarje grand af
uppmärksamhet, någon, som icke vågar uppehålla sig
länge vid dörren, tänkte Olga, i det hon ej kunde
tillbakahålla ett visst löje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
