- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
341

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sig själf. Hon såg ett ungt, vackert, fint och spänstigt
ansikte i spegeln, en smula gulblekt, men friskt och
bedårande – – hon såg det ansikte, med hvilket hon skulle
fånga, tjusa och plåga – –

Hon sprang fram till Juliette, kastade sig, behärskad
af ett vemodigt känslosvall, på knä bredvid sin väninna
och lade hufvudet med en sådan där rörelse i hennes knä,
som om hon varit ett skrämdt barn och sökt skydd i
modersskötet. Hennes ögon fyldes, hur hon sökte att
motarbeta sinnesrörelsen, af tårar, och hon kände en tryckande
känsla i bröstet.

»Juliette», utbrast hon med en snyftning, »jag vill inte
bli gammal . . .»

»Olga, min lilla Olga,» sade Juliette i en beskyddande
och öm moderston,» inte får du anfäktas af några
enfaldiga fantasier – – du skall inte fästa dig så mycket vid,
hvad jag säger – –»

Olga reste på sig. Nu hade hela den sjuka
inbillningen flytt sin kos. Nu riktigt skämdes hon både inför sig
själf och Juliette öfver sitt barnsliga beteende.

»Jag vet inte hvad som kom öfver mig, jag bar mig
alldeles för tokigt åt – –»

Hon lät orden följas af ett chargeradt skratt.

»Jag förstod dig nog, var inte rädd för det,» sade
Juliette, »jag gjorde orätt, som kom in på det där ämnet.
Jag borde ha tänkt på hur rysligt känslig du var, efter
allt hvad som händt de sista dagarna – –»

»Har du något vin hemma?» afbröt Olga henne.

Frågan lät backanaliskt uppsluppen.

»Är du törstig?» frågade Juliette och skrattade
ohäjdadt åt det cyniska sätt, på hvilket Olga afklippt
situationen nyss.

»Ja, inte skola vi sitta som tvänne nunnor och
himla oss», tyckte Olga och snurrade rundt några slag,
som om hon hon velat skaka af sig allt hvad hon tänkt
på förut.

»Det dröjer länge tills vi bli gamla – –» fortsatte hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free