- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
345

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgift att »upptäcka» och öfvervaka den offentliga lastens
prästinnor – hade inträdt med en halft leende, halft
förtrolig uppsyn, en sådan där, som sade ungefär: blif inte
rädd, min rara lilla oskuld, vi skola nog så småningom
blifva goda vänner; men när han märkte att han inte hade
att göra med en förskrämd fogel, liksom icke heller med
en i råhet och okunnighet uppvuxen arbetarflicka, utan
en ovanligt vacker ung dam med belefvadt utseende och
ur hvilkens ögon lyste stolthet och förakt, så häpnade han
till i första ögonblicket, men tog sedan på sig en mycket
viktig, befallande min.

Men ögonen förblefvo lika, på samma gång stickande
och lurande. Det syntes, att han icke hade ett yrke, som
tillhörde de själfslyftande eller förädlande.

»Heter Ni Olga Löfborg?» frågade han i torr och
sträng poliston.

»Ja?!» svarade Olga kort. Det lät som en utmaning,
som ett: hvad har Ni med det att göra?

»Ni skall infinna er till besiktning», fortsatte han.

»Jaså!»

»Hvart och när, det känner Ni väl, tänker jag, hva’?
He . . . he . . .!» flinade han rått och försmädligt.

»Hvad menar Ni?» frågade Olga. Hon måste tala,
fastän hon hälst skulle velat bemöta honom med
tystnadens förakt. Men harmen arbetade inom henne så hårdt,
att hon måste afleda känslotrycket med några ord.

»Åh, Ni behöfver väl inte spela okunnig. Ni har väl
någon liten dygdig väninna, som allaredan satt er in i de
där förhållandena, förmodar jag, inte sant?» frågade han.

Orden skulle låta gycklande, men doften från den
närgångna anspelningen, som låg i meningen, slog ut ifrån
dem som en stank.

Olga stod och bara gapade på honom. Hon tyckte,
att hans oförskämdhet inför en person, som han såg för
första gången och därtill en värnlös kvinna, gick öfver
alla gränser.

Hvad skulle hon svara? Skulle hon tiga? Hon vände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free