- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
56

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beräkning genomsnokat skrifpulpeten, då kassaskåpet ansetts
oåtkomligt.

Georg hade nu så småningom blifvit allt lugnare och
säkrare. Hvad som var gjort, var gjort, och det gälde
endast att inte förråda sig.

Ifall en upptäckt skulle skett, så förstod han nog att
han helt säkert skulle gå fri från rättsliga följder, ty
fadren skulle naturligtvis göra allt för att förhindra en dylik
offentlig skandal inom familjen. Men han förstod också
att ett hastigt och skymfligt bortjagande från hemmet och
Stockholm skulle bli följden, och han skulle kunna vara
färdig att skjuta sig, om han tvingades att blifva skild
från Olga – –

Vid tiotiden gick han till henne.

Hon satt bakom disken. Hela den lilla butiken var
fyld med herrar, som rökte, skämtade och skrattade. Han
såg sällskapet genom en öppen fläck på dörrens glasruta.
Han gick fram och tillbaka på trottoaren flera gånger, i
förhoppning att de skulle gå sin väg. Han var rädd, att
det var några bekanta, som kände hans förhållande till
bodfröken och skulle utsätta honom för spydigheter. Han
var för närvös för att tåla dylika. Han skulle kunna
utmana en på duell, som förargade honom.

Ändtligen gingo de, hela högen på en gång. Han
rusade in i butiken med fuktiga ögon och feberbrännande
kinder.

»Nå?» frågade hon, så fort de hälsat på hvarandra.
Frågan lät rå och affärsmessig.

Hans stolthet uppreste sig. På det sättet behöfde hon
väl inte behandla honom. Hon gick för långt.

»Hvad menar du?» frågade han och tog på sig en
halft förvånad, halft förorättad min.

»Äh – –»

Hon fick en uppsyn, som sade ungefär: gör dig inte
till, du begriper nog, hvad jag menar!

Han förde handen ned i bröstfickan och kastade två,
hopvikta hundrakronosedlar på disken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free