Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frank var dock mindre drucken än kamraterna antagit.
Den kyliga nattluften brakte någon reda i hans hjärna.
Han ville icke hem för något pris i världen. Han lät
droskan stanna vid Skeppsbron, betalade kusken och
började mekaniskt vandra framåt.
Utan att han visste hur det gått till hade han
kommit in på en ölkneipe, där ett kotteri upprymda skeppare
högljudt ordade om frakter och till omväxling stucko
emellan med någon mustig historia. Som i en dröm lyssnade
Frank till det muntra glammet. Han märkte knappast att
kyparen satte fram en skummande seidel. Alla möjliga
förvirrade tankar och intryck snurrade i en hvirflande
häxdans omkring i hans sjuka hjärna; minnen från pojkåren,
barnsligheter och oskyldiga upptåg döko plötsligt upp
och försvunno, men alltjämt återkom grundmotivet i hans
smärtas stora symfoni: Olga förlorad och han själf en föraktlig
tjuf och för falskare ...
Ibland inbillade han sig nästan att alltsammans var
en elak nattmara och att han skulle vakna i sin säng och
finna de hemska spökbilderna förjagade af morgonsolen ...
Han spratt till vid det att uppassaren lätt vidrörde
hans arm.
»Herrn får lof att gå nu; här skall stängas!»
Georg kastade ett silfvermynt på bordet och gick mot
dörren. Kyparen såg förvånad på den dystra gästen, som
suttit där en hel timma och bara stirrat framför sig utan
att röra sitt öl.
Georg märkte blicken och ryste.
»Kanske är historien om växeln redan ute», tänkte
han. »Måhända har det stått något i aftontidningarna ...»
Det var blott det sjuka samvetet, som plågade honom.
Ånyo stod han på gatan i storm och rägn. Hvart
skulle han ta vägen? Han tänkte icke ett ögonblick på
att gå hem. Hans upphetsade inbillning visade honom
redan en poliskonstapel vaktande vid porten för att gripa
och föra honom i fängelse. Hade han lugnt kunnat öfvertänka
sin ställning, skulle han ha insett, att den sluge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
