- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
113

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den starka, hetsande drycken utöfvade den beräknade
värkan. Kinderna färgades allt lifligare och blicken fick
ett uttryck af vakenhet och intelligens, men på samma
gång låg det också uti den någonting af skygghet.

Grefven iakttog med inträsse förändringen.

»Ni känner er bättre nu, herr Frank, kan jag se»,
började han i sin mest älskvärda ton.

Georg såg förvånad upp. Var han känd af denne
okände herre, som satt framför honom.

»Om ni ingenting har däremot, skulle jag gärna vilja
veta, hur ni råkade ut för olyckan att falla i vattnet.»

Georg mönstrade med sökande, misstrogna blickar
det eleganta rummet och sin ståtlige värd.

»Jag är således inte häktad?» framstötte han.

»Tycker ni här ser ut som i ett fängelse?» smålog
grefven. »Hur kan ni för rästen komma på en så befängd
idé, min käre herr Frank. Sök nu samla edra tankar och
påminna er hvad som händt.«

»Jag mins att en poliskonstapel ledde mig och att
jag sedan såg flera polisuniformer», mumlade Georg med
en orolig blick på grefven.

»Vi förde er till vaktkontoret för att ni skulle bli af
med edra våta kläder och få hvila er, det är allt»,
genmälde grefven. »Polisen vill er visst inte något ondt.
Det är bara sjukliga fantasier.»

»Det säger ni bara för att få mig att bekänna», mumlade
Georg med en ton och en blick, som om han talat i
yra. »Ni vet lika bra som jag, hvad det är fråga om.
Hvad behöfver jag då prata för! Jag blir väl dömd i alla
fall.»

Därefter vände Georg sig häftigt mot väggen med
minen hos ett bortskämdt, surmulet barn.

»Hör på, unge man!» tog grefven till orda och hans
välvilliga ton fick också en tillsats af bjudande
stränghet. »Ni befinner er hos en person, som sett åtskilligt af
lifvet och som har lätt att förstå ungdomens felsteg. Jag
vill er väl och jag har möjligen också förmåga att hjälpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free