Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man slog sig på nytt ner vid spelbordet. Ingen hade
märkt att Ninni och Brun utbytt ett par blixtsnabba
hviskningar.
»Polsk bank» är, som bekant, ett rent hasardspel och
tillgår på så sätt att den, som håller banken, sätter ut en
summa efter behag och till hvar och en af de i spelet
deltagande utdelar tre kort. De spelande få nu i tur och
ordning på sina kort våga antingen en del af det utsatta
beloppet eller hela summan. Bankören slår sedan upp
öfversta kortet i leken. Är detta af högre valör eller
annan färg än spelarens, vinner banken, i annat fall
spelaren. Gifningen sker vanligen i tre omgångar, såvida ej
banken spränges dessförinnan. Efter de tre gifningarna
hemtages vinsten och den, som förut setat i förhand, blir
bankör o. s. v.
Detta spel anses visserligen inte så »fint» som de
moderna franska hasardspelen men har samma förmåga som
de att sätta pängar i omlopp, och något annat begärde ej
baronen.
Genom lottdragning bestämdes att baronen skulle börja
hålla bank. Med en effekterad likgiltighet tog han en
femtiokronosedel ur plånboken och lade den framför sig
samt började dela ut korten.
Lyckan var honom bevågen. De båda skåningarna
begärde bank på ganska dåliga kort och förlorade. Brun
tog visserligen in femtio kronor och Burre tjugufem, men
baronen hade den turen att »ta hem banken» med 800
kronors ren vinst.
Nu hade det ändtligen kommit »fläkt» i spelet.
Samtligas ögon, kanske med undantag af de flegmatiska
skåningarnas, hade fått en stickande glans och fingrarna
omslöto närvöst de lycko- eller förlustbringande korten.
Samme män som måhända skulle ha grälat med sin
skräddare om en femma och ansett tjugofem öre vara för
mycket åt en tiggare handterade nu sedlar på hundra och tusen
kronors valör med samma nonchalans som om de varit
simpla kopparslantar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
