Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotelse i värket. Det var lika omöjligt för honom att för
ögonblicket ge henne dessa pänningar – utom alla andra
mera nödvändiga utgifter, han hade för hennes skull –
som tanken på skilsmessa syntes honom fruktansvärd.
Och därför måste han tillgripa det enda medel, hvarigenom
han ansåg att hon kunde besegras: att tigga och be
henne. Han visste, att om han vid ett sådant tillfälle
satt stolthet mot stolthet, skulle hon sparkat upp dörrarna
och gått sin väg utan att bevärdiga honom med en
afskedsblick. Han visste, att hon hade alla trumf på hand,
och att hon endast behöfde sträcka ut sin runda arm för att
kunna gripa en plånbok, som var betydligt innehållsrikare
än hans egen, äfven om den inte bar en friherrlig krona
– – men kanske äfven det – – Ninni Stern kunde
fordra både börd och guld af sina älskare – – men han
kunde inte skiljas från henne ännu, det var omöjligt.
Och han förödmjukade sig till det yttersta. Han bad
henne, med minen af en slaf, som tiggde om förskoning
från prygel, att hon skulle ursäkta honom, han hade haft
så många andra utgifter i dagarna. Och när hon gaf
honom ett spotskt svar, fick han tårar i ögonen och gjorde
de heligaste löften att dylikt ej skulle hända mera, blott
hon denna gång ville öfverse – –
Hon tyckte, att han just nu ägde en alldeles påfallande
likhet med Georg Frank, och hon kunde inte tillbakahålla
ett triumferande leende öfver denna likhet – – den kallt
beräknande önskan att tyrannisera männen, som under den
sista tiden ingått som en del af hennes natur, var
starkare än hvarje annan känsla hos henne.
Och att tänka sig, att denne annars så afmätte, bördsstolte
och blaseradt likgiltige baron Vahlenstjerna på detta
sätt bad om förlåtelse för sin fattigdom inför en flickslyna
på tjugotvå år,det bringade henne en omåttlig njutning
– – en njutning som blef dubbelt stark därför att den
var så medvetet beräknad.
Nå, hon hade icke gått sin väg, men detta första
uppträde med baronen, föranledt af ekonomiska skäl, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
