Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga frihet - - allt hans medfödda och inneboende
högmod, all hans vräkigt aristokratiska fåfänga uppreste sig
däremot - - nej, aldrig kom han att i minsta mån
underkasta sig detta — — det måtte gå hur som hälst -
- hällre jagade han en kula genom hufvudet - -
Det var för sådana känslor och tankar, som han nu var
ett rof, och det jäste innanför hos honom så att hans
ansikte småningom blifvit färgadt i svartblått af
oppositionslusta mot ett sådant behandlingssätt och förbittring
däröfver.
Men han fick en idé - - han skulle försöka att icke
visa sin ilska - - han skulle bemöta det lika faderliga
som oförskämda förslaget med kall ironi - - anknyta
det till samma sak, med hvilken han nyss stuckit sin värd
in i hjärtroten.
»Hvad du ömmar för att lilla Ninni skall få vara
ofredad», sade han med ett det allra försmädligaste smil.
Grefven trodde knappt sina öron. Detta var då att
drifva fräckheten alldeles för långt. Han var villig att
betala ut flera tusen kronor för en person, som redan förut
stod i stor ekonomisk förbindelse till honom. Och han ville
göra detta på ett vilkor, af hvilket denne person hade själf
den största nyttan. Och då bemöttes han med en ny
insinuation ...
Och hvilken insinuation! Att han gjorde allt detta blott
af svartsjuka, af slug beräkning för att aflägsna en rival
från den kvinna, hvilken han alltså på det intensivaste
åtrådde, fastän omständigheterna på sista tiden hindrat
honom ...
Grefven hade den största möda att åtminstone
tillnärmelsevis kunna behärska sig.
»Du beter dig som den sämsta skurk», hväste han
fram med dämpad röst.
»Tack», svarade baronen med samma bitande ironi
som förut, »du är sannerligen allt för höflig.»
Han närmade sig dörren.
Grefven hade slagit sig ned i en gungstol och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
