Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
velat stå högt öfver. Hon hade gått och inbillat sig att
hon endast skulle framstå som den lika artiga som firade
värdinnan, utan att besinna, att det skulle, när spelen vora
slutade, gå ut från hennes våning personer, som blifvit
plockade inpå bara benen och som därför voro uppfylda af
ilska och förtviflan, hvilket de frestades att gifva luft
genom fula anspelningar åt både det ena och andra
hållet.
Hon hade alltså rätt uti att hon själf och Brun,
varit nog skickliga att hitintills ej genom en faute förråda
sin hemlighet, men detta smygande rykte hade ändock
uppstått, och man hade redan börjat slita
varietéprimadonnans »goda namn» i trasor, utan att hon själf hade
den aflägsnaste aning därom.
Men nu hade det nått hennes öron. Baronen hade i
ett obevakadt ögonblick låtit undslippa sig orden och de
hade värkat med hela sin hemska makt på Ninnis
lättrörda och med högsta grad af närvositet behäftade
sinne.
Baronens sista ord hade icke lugnat henne.
Hon var ännu lika upprörd, lika blek.
»Hvem vågar föra kring dylika nedrigheter», utbrast
hon med ett raseri, som nästan kväfde rösten.
»Det låter på dig, som om du trodde mig vara
upphofsmannen», sade baronen förtörnad.
»Ja, det är väl inte omöjligt», svarade hon häftigt.
Hon var så vred, att hon egentligen inte tänkte på, hvad
hon sade.
»Det är bäst du går och lägger dig, du har ju feber»,
sade baronen med en slags medömkan.
»Ja, det skall jag göra, men inte i ditt sällskap.»
Hon vände honom föraktligt ryggen.
»Jag förstår, vid gudarna, inte, hvarför du skall göra
mig till föremål för din vrede. Jag har ju endast
omtalat för dig ett rykte, i hvars uppkomst jag inte har det
minsta del. Du borde tvärtom vara mig tacksam för att
jag gifvit dig underrättelse om det.»
Men Ninni, som trodde sig ha genomskådat sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
