Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under några korta ögonblick förlora all lifslust, all kärlek
till lifvet och dess solsken - - ?
För baron Vahlenstjerna kom tanken gå själfmord icke
blott som en befrielse från hans lifs förfärligaste situation,
den kom också åkande i fyrspann med ståtlig mundering,
om vi så få uttrycka oss - - den tilltalade hans fåfänga,
hans bördsstolthet. Han tyckte att det skulle bli en
»ärofull» afslutning på ett intensivt lefvadt lif, om han ägde
mod att sätta en revolverkula i pannan.
Därinne i hans skrifbord hade han en revolver
liggande, en präktig, grofpipig revolver. Han hade köpt den
en gång för många år sedan, då han sysselsatt sig med
målskjutning. Nu hade den legat där länge, utan att han
ens tänkt på den. Den var laddad, han visste det - -
Han gick i sitt skrifrum och lade fram den. Då han
tog uti den, kände han en frossbrytning, men efter en kort
stund kunde han betrakta den alldeles som man betraktar
en gammal kär vän.
Han började emellertid känna ett oemotståndligt
behof efter någonting stimulerande, någonting lifvande.
Sedan han kastat ett papper öfver revolvern tryckte
han på ringledningen, som ledde till betjentens rum.
Denne infann sig en half minut därefter.
»John», sade baronen med en uppsluppenhet, som
klingade som en dödsdömdes skämt strax innan han bestiger
schavotten, »skaffa mig några flaskor vin. Ser du, jag
vet egentligen icke hvilken sort, jag vill ha, och därför
får du taga en flaska af alla sorterna.»
Betjenten betraktade sin herre och husbonde med
nyfikna blickar. Han märkte allt för väl att inte allt var,
som det skulle vara. Baronens ansikte var gulblekt och
hans blick hade en onaturlig glans.
Medan betjenten var borta satt baronen och fingrade på
revolvern. Han hann emellertid att väl dölja den innan
John återkom. Denne hade händerna fulla af flaskor.
»Sätt dem därinne på ett bord», sade baronen och
nickade åt den stora salongen. Det föll honom in att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
