Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ninni ögonblickligen svara, men hon häjdade sig, innan
orden voro uttalade.
»Ja, jag vet inte!» sade hon helt ointresseradt.
»Dom påstår, att han haft alldeles förbaskadt dåliga
affärer på sista tiden», replikerade en af gästerna.
»Den som berättade saken för mig påstod sig ha hört
att han skulle ha förfalskat en större växel ... och att
det, just i dag blifvit upptäckt» ... framkastade
prokuristen.
»Åh fan!» utropade Brun med en sidoblick på Ninni.
»Var det en så prosaisk anledning ... stackars karl.»
Ninni förstod Bruns satir, hvilken han aldrig brydde
sig om att hålla tillbaka.
Denna utsago, äfven om den icke kunde tillmätas
någon bestämd giltighet, kom dock som en skopa kallt
vatten öfver henne. Var det för en växels skull, han skjutit
sig ...! De där pänningebekymmerna, som han våndat sig
för vid sitt sista besök, hade alltså varit värkliga... hans
prat om polisen måtte äfven ha haft någon grund ... men
hon hade svårt att slita sig från tanken, att haft dock
lålit fruktan för, att för alltid blifva bortvisad från henne,
ingå som det starkaste motivet... och så till råga på allt
kom den där spyflugan Brun och hånade den skjutne för
att indirekt komma åt henne ...
»Anledningen lär egentligen ingen annan känna än
han själf», sade hon med närvös otålighet.
»Naturligtvis inte», skyndade Brun sig att tillägga.
Han var i allmänhet så ängsligt rädd för att någon
fnurra på tråden skulle uppstå mellan Ninni och honom.
Efter att en stund diskuterat den sensationella
händelsen återgick man visserligen till spelet
- hasardspelarens ifver kan ju ingenting på jorden återhålla - men
någon liflighet blef det icke, och man slutade ovanligt
tidigt.
Baronen hade ju ändock varit den förnämste
stamkunden i spelhålan och någon liten hänsyn fick man väl
taga till hans olyckliga öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
