Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiktigt som en tjuf. Hon släckte ingen af lamporna - -
det visste ingen, om hon inte kunde ha sällskap med sig
- - det berodde på omständigheterna — — och då kunde
det vara roligt att imponera - -
Snart stod hon på trottoaren. Det fans icke snö på
gatorna, men senvinterns höstliknande mörker låg öfver
dem.
Klockan kunde vara omkring tre på morgonen. I
gathörnen brann en ensam lykta med sitt gula sken. Gatan
tedde sig ödslig och folktom, men hon såg några skuggor
skymta och hörde steg från olika håll.
Hon stod ännu kvar utanför huset, där hon bodde.
Hon kunde icke draga sig till minnes, att hon någonsin
förut befunnit sig ensam på en gata vid denna tid på
dygnet. På senare tiden hade hon åkt i droska och under
den period, då hon var allmän, hade hon aldrig behöft gå
ut om nätterna för att skaffa sig förtjänst. Hon hade
varit tillräckligt vacker för att kunderna skulle komma ändå.
Hon stod i val och kval, åt hvilket håll hon skulle
gå. Hon ville gå ditåt, där hon kunde träffa på folk.
Med långsamma steg började hon att spatsera framåt.
Utan att ha mött en enda lefvande själ, befann hon sig
efter en tio minuters promenad på Karlavägens trottoar,
där hon blef stående i ett hörn, nyfiket späjande åt alla
håll.
Så hörde hon plötsligt ljudet af steg alldeles bakom
sig. Hon kände riktig hjärtklappning. Hvem kunde det
vara? Hon vände sig häftigt om.
Det var en arbetsklädd person. Kanten af en blå blus
stack upp kring halsen ofvanför den grofva
vinteröfverrockens slitna sammetskrage. På hufvudet hade han en
låg svart hatt, hvars utseende tydligt tillkännagaf att den
tillhörde värkstads- eller fabriksdräkten.
Ninni uppfattade naturligtvis genast mannens
egenskap af kroppsarbetare. I första ögonblicket ämnade hon
utan betänkande gå åt sidan och vända, honom ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
